DINA; Jag kom ur Nya Apostoliska Reformationen

Dessa Bereaner var ädlare till sinnes än judarna i Tessalonikien; de tog emot ordet med al villighet och rannsakade var dag skrifterna för att se, om det förhöll sig så som nu sas. Apg 17:11



LÄMNANDET av NAR DINA´S HISTORIA 17/1 2017
Nya Apostoilska Reformationen



Var ska jag börja när det kommer till en rörelse som är så vitt accepterad, men ändå så demoniskt inspirerad? En rörelse som talar om Jesus, sjunger om Jesus, och som växer med en fenomenal hastighet. Denna rörelse rör sig med ljusets hastighet och infiltrerar kyrkor och församlingar över hela världen, och accepteras helt och hållet bland kristna som bibliska sanningar.



Jag spenderade 15 år under NAR rörelsens herravälde och jag visste inte ens om vad jag var under. Faktum är att jag kan slå vad om att 95% av pastorerna som undervisar det, inte förstår djupet av det kättteri som de sprider från predikstolarna, till sina församlingar. Hur vet jag det? För 95 % av de pastorer jag känner personligen aldrig haft någon formell utbildning eller träning. De bara vidarebefordrar till församlingen vad de före dem lärt ut till dem själva, vad de läst i böcker eller sett på populära kristna tv program. Det är lätt att fastna i allt det goda arbetet, ord vi ser och hör, vad som är populärt, och vad som kittlar folks öron.



Jag hade precis lämnat trosrörelsen som jag blev frälst i 1997. Pastorn hade sugit församlingen torr på pengar och helt plötsligt talade Gud till dem om att flytta hela tjänsten till en annan stat. En kvinna som min make och jag var vänner med, en sekreterare i en annan församling i staden inbjöd oss att komma och se hur det var. Vi hade några stycken vänner som gick till hennes kyrka, så det kändes ganska bekvämt och hemtamt. Vi spenderade många år där och arbetade i församlingen, mest jag. Jag var väldigt involverad i allting som jag kunde va involverad i. Jag var i lovsångsteamet, jag ledde ett av städteamen, arbetade på konferenser och en del kontorsarbete. Låt oss säga att jag hade kyrkans nycklar. Jag hade alltid goda intentioner och mitt hjärta var villigt att tjäna Gud, och ära honom, men jag lämnades med en saknad, en väntan efter mer och plågad.



Vårt ledarskap var en annan historia, jag hade aldrig sett en sån splittring i en församling. Konstant osämja och tjafs är att uttrycka sig milt. Det fanns aldrig en gemensam strävan hos ledarna, och hela tiden en konstant öppen dörr av pastorer och positioner. Jag överlevde min del av lovsångledare som läxade upp och slog fåren tills de lyckades helt köra dem ut ur kyrkan. Homosexualitet var förhärskande, men ändå gömt mellan dem, synd skyldes över och ursäktades med tillkortakommanden och perverterad nåd skenade runt bland dem.



Det fanns aldrig någon disciplin i kyrkan, eller tal om omvändelse, och hela scenen var full av infekterad syndfull livsstil. När jag konfronterade ledarna om saker som hände i kyrkan, så fick jag höra att det höll på att tas om hand, eller att det inte var som jag trodde. Det slogs om titlarna bland ledarskapet, och andligt sett kunde de döda dig för att få dem. Det var en sjuklig demonstration av maktgalenhet bland dem. Jag kunde se dem höja upp varandra från position till position, allteftersom de visade upp varandra på scenen eller bakom predikstolen, eller sätta dem i Kungatronen så alla skulle kunna se dem. De profeterade över och till varandra, och överlämnade andliga mantlar till varandra, gav varandra nya namn, prästviga varandra, och befordra varandra från en titel till en ny. Det gjorde en illamående, och allt gjordes i Herrens namn, ”Herren sa till mig att befordra dig.” Många blev upphöjda i denna cirkel och hyllade över Gud. Det var bara en cirkus show, med det ena numret efter det andra.



Undervisningen var fokuserad enkom på Guds rike, och utombibliska uppenbarelser. Dessa undervisningar var så djupa, att när du lämnade, så frågade du dig vad som hade undervisats. Men det lät bra, så du accepterade det. Profetia var en norm, och förväntades att det skulle finnas varje möte. Vi blev lärda att vi var Guds rike här på jorden och att det var vi som skulle föra Kristus tillbaka. Hans återkomst låg i våra händer och var beroende av vårt arbete, medans vi tog över denna värld och dess system. Det värsta med denna undervisning var att var 6:e månad talade gud till någon av pastorerna ett nytt ord, för säsongen och det resulterade i att gjordes på ett nytt sätt. Vi jagade ständigt nya ord, nya uppenbarelser, som fick dig att gå i cirklar jagandes din egen svans. Det blev väldigt utmattande.



Våra lovsångs gudstjänster var så långa, att de som besökte oftast gick mitt i. De var så fulla av känsla och ”hype” att jag en gång såg min pastor under den ondes influens, där han bokstavligt talat böjde sig bakåt och nästan nuddade golvet med sitt huvud. Han kunde bli så fångad av lovsången att han sköt osynliga pilar upp i luften, tala i okända tungor och kliva in i världar som ingen annan vågade gå in i.



Dessa lovsångsmöten, var enkom för köttet, och vi behövde jämt komma in i det övernaturliga. Vi sjöng, profeterade, dansade, skrek, grät, sprang och låg på golvet på våra ansikten sökande en upplevelse av Gud. Det var alltid så mycket strävan som behövdes, för att jaga efter honom och få dessa upplevelser/möten. Det var nästan som en teaterföreställning i uppvisning och känsla, och besökande pastorer brukade lovprisa oss för hur ensamma och unika vi var om vår lovsångstjänst. Och vi åt upp dessa lovord, och jagade ännu mer efter nya upplevelser. Jag var så beroende av nya upplevelser att jag ständigt var på jakt efter nya och flera.



En dag när jag såg på Gud tv, hamnade jag på Kimberly och Alberto Rivera som sjöng i en Toronto flygplats konferens. Det var så vackert så jag fastnade genast. Jag hade alltid varit attraherad av det övernaturliga, så detta var precis vad jag önskade. Jag beställde deras cd´s och information om blötläggning och började min egen blötläggnings tjänst. Jag fortsatte att introducera all sorts övernaturlig musik för församlingen som jag kunde lägga vantarna på. Desto djupare, desto bättre, när det gällde lovsång. Jag älskade vad jag såg som hans närvaro, det var beroendeframkallande och jag kunde inte få nog. Vår församling frodades på djup, andlig musik, och det uppmuntrades och välkomnades alltid.



Till slut började jag mixa blötläggning med bön, och älskade att ha dessa andliga erfarenheter. Jag sjöng profetiska ord från Herren, över människor och älskade hur berusad det gjorde mig. Jag älskade dessa djupa andliga erfarenheter så mycket att jag ville andra skulle få samma sammandrabbningar/ göra samma erfarenheter. Jag tänkte om jag på något sätt bara kunde erfara hans närhet, så skulle de bli sanna troende att gud fanns och vilja följa honom. Jag tänkte alltid att ett ögonblick i hans närhet, så skulle du inte vara likadan sedan. Men jag upptäckte snart att det var inte fallet, det spelade ingen roll hur många av dessa erfarenheter vi gjorde, ingen förändrades, och livsstilen förblev den samma. Lovsången i den kyrkan hade blivit en Gud i sig själv; den prisades över ordet. Det fanns ingen substans, ingen grund att stå på, det var lös sand.



Denna lyra var så kaotisk att allting var tillåtet. Jag kommer ihåg att jag frågade kyrkans sekreterare om de trodde på ett uppryckande av kyrkan, och allt hon kunde säga var att de trodde på en återkomst av Kristus, men de trodde det lite annorlunda. Personligen visste jag inte nog av bibeln för att ifrågasätta någonting. Jag undervisades och naivt nog trodde, allt vad de sa. Det lät för bra för att ifrågasätta; orden, profetiorna, undervisningen om att ta över världen. Vi hade all makten, vi talade, vi profeterade, vi befallde, vi bad, vi var små gudar och vi trodde det.



Min värld kraschade 2009, allting jag trott sprack upp i sömmarna. Jag började ifrågasätta allting efter att min pastors vän Bishop, grabbat tag i mig en kväll efter att han just slutat predikat och kysste mig. Han tog tag i mig bakom nacken och kysste mig på läpparna. Som om jag inte varit nog äcklad av den sex akt han just efterliknat från predikstolen av honom och hans fru. Detta blev körsbäret på tårtan. Jag ifrågasatte redan allting som jag undervisats på grund av brist på bevis och frukten därav.



Jag var trött på orden, trött på titlarna, trött på misshandeln och inte minst trött på lögnerna som kom från predikstolen. Till slut frågade jag pastorn om honom som dolde andra tjänster, ledda av homosexuella pastorer, och blev tillsagd att i ingen form var någon av dessa homosexuella. Trå år senare, efter att jag lämnat, fick jag reda på att en av de kvinnliga pastorerna i fråga hade dragit iväg och gift sig. Jag är tacksam att jag vid denna tiden när jag ifrågasatte, att jag visste att han ljög, och att flertalet av de han hade runt sig var homosexuella som honom.



Jag lämnade församlingen i fruktan. Jag hade blivit undervisad om att man ifrågasätter inte de i ledarställning, eller ”rör inte vid Guds smorde”. Jag var även utan gemenskap, utan beskydd, (Många menar församlingen och om man lämnar församlingen då är man "without cover = utan beskydd" Utan skydd av en pastor och syskon. dem hänvisar till undervisningen i Hebr 10:25 Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.) vilket var en stor icke sa nicke synd. Jag lämnades nu vidöppen för djävulen att kunna förgöra mig. Förundet var ett stort viktigt fokus inom denna cirkel. Min pastor som befordrats till apostel, sedan biskop, hade sammankopplat sig med en man som hette Biskop David Huskins som var huvudet av ICCC. Huskins fader i herren (all NAR termer och undervisning) var den berömda Doministen Erl Paulk. Earl Paulk var en stor promotor för dominionism och var involverad i en sex skandal nära tiden för sin död.



David Huskins var en förövare av Paulks undervisning som han senare skickade vidare till min pastor. Huskins skrev två böcker om förbund, där han även gav en fingervisning om att David och Jonathan`s relation i Bibeln möjligtvis var homosexuell. (kung David) Jag kommer ihåg att sista gången jag såg David Huskins, såg han så deprimerad och vilsekommen ut. Mitt hjärta blödde för honom, men jag visste inte vad jag skulle säga. På slutet trodde inte ens han på vad han undervisade eller skrev om, för den ruttna frukten tog hans liv, när han satte en pistol mot sitt huvud. Jag såg denna undervisning förstöra honom och många andra från denna församling.



Lämnandet av NAR
Jag kommer ihåg den kamp jag gick igenom när jag beslutade mig för att lämna församlingen. Jag trodde bokstavligt talat att mitt liv var över. Vem skulle skydda mig? Vem skulle bli min andliga fader? Jag ifrågasatte förbundet med kyrkan och dess folk. Kunde jag ge upp mina titlar, min position och nyckel till kyrkan? Det skulle innebära att jag gav upp all min prestige och kontroll.



Det var en kamp mellan mitt kött och vad jag visste jag behövde göra. Till slut visste jag att om jag ville överleva, så behövde jag lämna. Jag hade blivit så andligt, emotionellt och psykiskt sjuk, att jag inte ens visste vad jag trodde på längre. Jag gick hem den dagen och lämnade inte min soffa på ett år. Jag hade redan varit deprimerad och förvirrad hela tiden jag var i kyrkan, men det blev värre efter att att jag lämnat på grund av rädslan.



Jag gick bokstavligt talat igenom ett nervöst sammanbrott. Jag grät hela tiden, låg ihoprullad som en boll på nätterna och bad Gud att han skulle ta mitt liv, jag var så förvirrad och deprimerad att jag ville dö. Min kropp vibrerade i nästan 2 år, och jag hade fruktansvärda migränattacker. Jag var så van att någon profeterade över mig, och så beroende av dessa ord, att jag inte hade en aning om hur jag skulle överleva utan dem. Jag kunde inte längre höra Gud, Han var tyst. Jag spenderade de följande åren med att gå igenom vad jag undervisats, jag sökte Herren och bad Honom att visa mig sanningen.



Det första jag gjorde vara att ta bort alla pastorer som jag var vän med på FB, jag ville inte höra något från någon av dem. Speciellt eftersom de hade en tendens att säga olika saker, och alla hävda att det var från Gud. Det jag gjorde därnäst, var börja läsa Bibeln. Jag vet att det är lätt att säga att om jag gjort det från början, skulle jag inte vart i detta hopplösa tillstånd, men det är inte sant. Jag var bokstavligen frälst in i denna röra, och jag kunde vränga och vrida skrifterna med de bästa av dem, och tro det.



Jag var undervisad att andliggöra skrifterna och se efter de riktig gömda meningarna bakom dem. Skrifterna sattes aldrig in i kontext, eller blev tagna som de var. Det jag gjorde därefter var att börja checka upp alla fraser och ord som jag hört i 15 års tid. Detta öppnade upp en helt ny värld för mig.



Allt jag fått undervisat var fel, och jag menar verkligen allting. Jag kunde inte förstå att jag blivit så grundlurad. Jag fann helt plötsligt mig själv i en helt ny värld av kunskap och information. Jag studerade min gamla undervisning varje chans jag hade, och lärde mig till slut sanningen om allting. Herren bokstavligt talat ledde mig steg för steg genom denna röra.



Efter att jag studerat och lärt mig om vad jag varit under, sprang jag på John Mac Arthur´s ”strange fire conferense = konstig eld konferens” på youtube, och den bokstavligen frigjorde mig från alltihopa. Jag böjade lyssna till John´s undervisning och snubblade sedan på Chris Rosenburgh´s ”Pirate christian radio” Jag har sån djup uppskattning för Chris och hur han inte ara avslöjar falska lärare, men hur han förklarar vad skriften verkligen menar i sin korrekta kontext. Jag lyssnar fortfarande på varje sändning, eftersom jag fortfarande avprogrammerar 20 år av dålig undervisning, och rent kätteri.



En av mina favoritställen i Bibeln är Joh 8:30 När han hade talat detta kom många till tro på honom. Jesus sa till de judar som satt tro till honom; Om ni förblir i mitt ord, så är ni i sanning mina lärjungar. Ni ska då förstå sanningen och den ska sätta er fria. Jag har hittat en befrielse i ordet som jag sökt efter hela mitt kristna liv, men inte kunnat finna.



Jag har blivit en passionerad Berean av ordet, jag jagar inte längre nya vinkast i doktriner, drömmar, visioner och det övernaturliga. Nu är jag nöjd i mitt hjärta angående vad jag tror och varför. Jag har sökt i skrifterna efter sanningen, och när jag säkert visste vad jag trodde, då sökte jag en församling som undervisade det samma. Jag går nu till en församling som undervisar de sanna Gudsordet, där folk följer Gud i rättfärdighet och var Jesus är fokus från början till slut.



Gud är tillbaka på tronen i mitt hjärta, där ingen man kan placera sig själv, och jag har aldrig varit mer nöjd och fast i vad jag tror. Jag prisar Gud varje dag för de ledare som riktigt utger Guds ord, så att folk som mig kan bli satta fria och vandra i frihet. Doktriner är allt!



“Now these [Bereans] were more noble than those in Thessalonica; they received the word with all eagerness, examining the Scriptures daily to see if these things were so.”
— Acts 17:11

January 17, 2017
Leaving the NAR Church: Dina’s Story

https://bereanresearch.org/leaving-the-nar-church-dinas-story/