Sean; Jag kom ur Nya Apostoliska Reformationen

Lämnandet av NAR Sean´s historia.

inlagd av amy spreeman 2472 2017

“Dessa människor kunde se änglar, se syner och tyda drömmar. En del av deras ledare åkte till Bethel för inspiration och vägledning”


Sean skriver till mig från Kapstaden, där NAR, den nya apostoliska reformationens villfarelse växer och frodas. Han har sett sin egen smärta i många av vittnesbörden, som jag skrivit om här;
"Leaving the NAR Church series = lämnandet av NAR kyrkoserie (alla inte översatta, men några stycken),” och han vill att hans bröden och systrar i Syd Afrika ska veta att det finns hopp.; att detta är inte vad en kyrka/församling ska vara.


Jag vill ta läsarna bortanför textbokens förklaring om, What is the New Apostolic Reformation Movement = vad är NAR. Jag vill ta med dem in i personliga erfarenheter, från de som har varit där, och vd som hände när Gud öppnade deras ögon för sanningen.


Här är Sen´s historia i hans egna ord:


Jag växte upp som ett barn och tills jag var 13 år gick vi till en gammaldags ortodox Baptist församling i Syd Afrika. När jag fyllt 14 exploderade trosrörelsen in och mina föräldrar och jag gick till en av deras mega kyrkor. Dagarna med helande (alltid något invändigt och aldrig en saknad lem), fallande i anden, tungotal och lovaång och tillbedjan slukade våra dagliga liv. All de stora namnen kom och predikade.
: Benny Hinn, Rodney Howard Brown, Charles Capps, Bob Tilton, 
och så vidare, alla kom de och gjorde sin grej. Vi var förtärda av att namnge och begära och tionde och medling.


Du brukade ha områdes pastorer som gjorde husbesök med sina skrivplattor, och de betygsatte/värderade oss utifrån vår andlighet. Jag kommer ihåg att jag inte var glad åt det, och de berättade för min nya brud att jag inte var samarbetsvillig. I alla fall så gick livet vidare, och vi gick alltid till de stora eventen och skådespelen, köpte senaste musiken och böckerna, och vi var i frontlinjen för rörelsen.


2000 blev jag förflyttas av mitt arbete till en annan provins, Kwa Zulu Natal. Här började vi gå til en NAR ansluten kyrka. Denna kyrka hade sitt huvudkontor 100 mil bort, och de sände någon till området på söndagen för att predika. När huvudpastorn och hans fru kom på besök en gång i månaden, så kom de i sin lyxiga Tyska sedan, obefläckat klädda. Jag kunde inte hjälpa hur jag alltid noterade de gamla skadade fordonen som församling körde, som jämförelse.
Pastorsparets ambitioner var att få predika i USA, vilket de till slut också fick.


Vid det laget var vi under finansiell press ock¨så, jag hade inte råd att köpa blöjor eller barnmat till min nyfödda. Så jag diskuterade att använda pengarna för tionde med min fru, vilket fick in total fruktan i vårt hus. Hon sa att vi skulle bli förbannade och vi riskerade att förlora allting. Hon hade diskuterat detta med pastorns fru, som i sin tur sagt att det skulle vara ett gravt misstag, enligt Guds ord. Men en annan familjemedlem sa att jag skulle vara värre än en otrogen om jag inte tog hand om min familj.


Så jag slutade ge tionde, vilket fick pastorn med fru att komma på besök till vårat hus, och berätta för oss att vi inte tog rätt beslut, genom att sluta ge tionde. En vecka senare lämnade vi deras församling och gick till en annan. Området vi bor i kallas Ballito, och det exploderade i tillväxt, och kyrkor poppade upp lite varstans. Efter några månader så blev vi introducerade för ängar, profetiska yttranden och fick känslor djupare än vi någonsin upplevt förut.


Dessa människor kunde se änglar, se syner och tyda drömmar. En del av ledarskapet åkte till Bethel (Bill Johnson’s church), för att få inspiration och vägledning. Jag var inte alls bekväm med detta, men ledarskapet hade satt sina klor i oss. Vi fortsatte att gå ett tag till, och kände att vi behövde fortsätta jaga efter dessa andliga erfarenheter.


2011 blev min yngre syster sjuk i cancer. I de åtta månader som hon dröjde sig kvar, blev varenda pastor som mina föräldrar kunde hitta ombedda att be för hennes helande. Det var en förtorkad tid fylld av rädsla, ilska, och total desperation för hela familjen. Min föräldrar trodde att de inte hade tillräckligt med tro, och min systers barn trodde att deras mamma antingen syndat, eller inte hade nog med tro, eftersom hennes hälsa hela tiden blev sämre. Inga böner från dessa pastorer hjälpte och min syster dog.


2012 så förflyttades jag igen, tillbaka till Kapstaden. Jag låg i sången varje natt och sökte på internet efter svar på min iPad. Jag hade beslutat mig för att sudda ut allting som jag undervisats eller trott på, utom min tro på att Jesus dött för mina synder och att han var min frälsare. En kväll snubblade jag på en podcast som hette ”Fighting for the faith = strida för sin tro”. Efter att jag lyssnat på deras podcasts varje kväll i några månade så insåg jag att åren av bundenhet och alla åren med lögner som jag trott var över. Jag lyssna fortfarande på deras podcasts varje dag, liksom några andra.


Sorgligt nog håller vissa av mina familjemedlemmar fortfarande fast till NAR`s trosinriktningar, även efter vad de upplevde med min systers död. Jag har chattat med dem och vidarebefordrat information om urskiljning till dem och olika länkar, men till ingen nytta. De tror inte jag tror på kristendom längre, vilket skär i hjärtat.


Jag har sökt efter en kyrka här i Kapstaden, men denna stad är fylld av Hillsong ställen och de flesta andra är indragna i NAR på ett eller annat sätt. Jag tror inte det är möjligt att hitta en kyrka som inte är inblandad i trosrörelsen, Word of Faith = ord av tro, eller N.A.R undervisning och ageranden. Jag är tacksam för att jag podcasts som håller mig uppdaterad och undervisar evangeliet. Min enda oro är för mina familjemedlemmar som är bundna av deras lögner.


http://bereanresearch.org/leaving-nar-church-seans-story/